Möt domaren och regeloraklet Peter Levin

I en bedömningssport som konståkning är det förstås viktigt att alla inblandade respekterar varandras roller, regler, och beslut. Domaren och regeloraklet Peter Levin ger här sin syn på hur man bäst gör det.

Han arbetar i många olika roller inom svensk konståkning. I tävlingssammanhang kan Peter Levin vara domare, teknisk kontrollant, dataoperatör och skiljedomare. Inom förbundet sitter han i Tekniska kommittén och är vice ordförande i förbundsstyrelsen. Och han är en av dem som ansvarar för att ta fram de konståkningsregler som gäller i Sverige. Det arbetet har Peter Levin varit inblandad i under många år.
- Jag var intresserad av det, för jag var insatt i de internationella reglerna. Därför föll det sig naturligt att jag blev en av dem som fick det ansvaret, säger han.

För ungefär tio år sedan strukturerades regeldokumenten och tävlingsstrukturen i Sverige om, mycket för att anpassas till det då nya bedömningssystemet, IJS. Det var det som ledde fram till att vi i dag bland annat har Elitserien, A-tävlingar, klubbtävlingar, och så vidare. När det gällde reglerna blev det en hel del att göra.
- Det fanns stora luckor. Exempelvis hade vi inga regler för paråkning och isdans, och synkro hade ett eget regeldokument. Vi ville få det mer enhetligt med vissa generella regler som gällde alla.

Peter Levin är också så kallad tävlingskoordinator, både här i Sverige och internationellt, vilket betyder att han är med och ser till att stora tävlingar löper på som de ska. Det kan handla om att se till att domarna har sina papper, att livesändningen på nätet fungerar, eller att speakern säger rätt saker.

Vad är i dag den största utmaningen, när det gäller förbunds- och regelarbetet?
- När man tycker att man har en bra idé på hur något inom svensk konståkning ska förändras kan det ibland vara svårt att se hela bilden över hur saker och ting påverkas. Jag tror inte alla förstår hur komplicerat det hela är. Många kanske tänker ”varför ändrar de inte bara”. Men det visar sig ofta att det inte är så enkelt som man först tror. 

- Det är också svårt att ha en långsiktig planering. Man kan exempelvis komma fram till en sak man vill förändra, men så kan man inte gå så fort fram eftersom många andra saker påverkas. Man vet inte vad som händer om tre år, men vi måste samtidigt ha en idé om hur vi skulle vilja ha det.

I Svenska Konståkningsförbundets ”Uppförandekod” finns en punkt som lyder ”Vi respekterar varandras olika roller och uppdrag samt accepterar spelets regler, regeltolkningar och beslut vid tävling och test”. Hur väl tycker du att den efterlevs i dag?
- Ser man en sådan punkt så tycker man kanske att det som står där är självklart. Men när det kommer till kritan kan det vara svårare än man tror. Säg att jag är teknisk kontrollant på en tävling. Då dömer jag de tekniska bitarna men jag kan också ha åsikter om hur jag skulle dömt den konstnärliga delen om jag hade varit poängdomare. Om jag i min roll som kontrollant i det läget skulle slänga ur mig något till de andra i den tekniska panelen, om att jag tycker att domarna har gjort något fel, då blir det tokigt. Det är i så fall bättre att i lugn och ro ta upp saken på domarmötet, i ett lärande syfte. Självklart måste man få tycka saker, även om exempelvis domarnas arbete. Men det viktiga är hur man agerar.

Vad ska man göra då om man tycker att någon skött sig dåligt?
- När det gäller bedömningen kan man alltid börja med att fråga skiljedomaren eller kontrollanten om det saken gäller. Det är många som gör det, och det är bra. Det går att föra en bra dialog om man närmar sig varandra och frågar i stället för att rikta anklagelser mot domarna. 

- Konståkning är en komplex sport, och alla regeldetaljer är inte lätta att förstå. Det gäller att förstå reglerna först, och utifrån det ha en åsikt. Ju mindre man kan desto lättare är det förstås att det blir missförstånd.

Vad är roligast, av det konståkningsrelaterade arbete du gör?
- Det kan variera. Det är roligt att vara teknisk kontrollant, men det är också kul att arbeta med SM bakom kulisserna. Kommittéarbetet är roligt för man påverkar, så det är svårt att välja bara en sak, säger Peter Levin. 

Foto: Dennis Wernersson, Studio Emma Svensson