Mimmi Lyrstrand - låt inget hindra dig från dina drömmar!

Nu är det bara en vecka kvar till Synkro-SM går av stapeln i Mölndal. Skatesweden har passat på att träffa Mimmi Lyrstrand som tagit klivet av isen men som har hjärtat och passionen kvar i sporten.

Mimmi Lyrstrand är 32 år.  Hon bor i Göteborg men är född och uppvuxen på Tjörn i Skärhamn. 

Mimmi började åka skridskor när hon var 7 år i Tjörns Konståkning Klubb. När hon var 10 år provade hon på synkro och blev helt fast i sporten.

- Jag åkte synkro i Tjörns KK från att jag var nybörjare hela vägen upp till senior. Sedan kände jag att jag ville ha en ny utmaning och gick på audition till Surprise och där åkte jag sedan i fyra år. Jag slutade när jag var 25 år, med en enormt stor kunskap, erfarenhet och en hel kappsäck full av underbara minnen. Att börja åka skridskor har varit mitt livs bästa beslut, berättar Mimmi.

Efter synkron tog du dig an en utmaning skiljer sig lite från de flesta – att korsa Atlanten med din egna båt. Hur lyckades du?

- Något att ta med sig från synkro är målsättning och planering. Att sjösätta idén att korsa Atlanten med egen båt blev just ett sådant projekt.  Jag och min man, Andreas, gjorde upp en 5-års plan. Först skulle vi bli färdiga med vår utbildning och jobba för att spara ihop pengar. 

I slutet av juni 2016 lämnade hon och Andreas Sverige. Ett drygt år senare, i slutet av juli 2017, seglade de in i hamnen hemma i Göteborg igen.

- Då hade vi seglat i våran båt, 33-fotaren S/y HavAnna som är 10 meter lång och 3 meter bred från Göteborg till Karibien och sedan hem igen.  En seglats på totalt 14 396 sjömil. 

Mimmi beskriver strapatsen som ett fantastiskt äventyr med mycket jobb.

- Att segla hela vägen är tufft! Att sova i skift, vara sjösjuk, sola och bada, fiska och ta hand om fisken, och, inte minst, se över, reparera och underhålla båten.   Det är en tuff utmaning.  Det är kanske 5% sol och bad, resten blir allt det andra. Att leva på en liten yta är en utmaning i både tålamod och påhittighet, att maxa ytorna med funktion.

Vad tar du med dig från denna bragd?

- Det är naturligtvis massor av erfarenheter, men framför allt - låt inget hindra dig från dina drömmar!  Gör det!  Prova!

Nyligen gick du en domarkurs i synkro.  Hur kommer det sig?

- Jag vill få en koppling och bli en del av synkro igen.  Att bli domare känns som rätt väg för mig.  Kursen var väldigt intensiv och lärorik. 

Hur ser planerna ut framöver?

- Jag skall börja med att provdöma och sedan får jag känna efter. Jag har insett att det krävs många tävlingar i ryggen för att känna sig trygg och säker. Men, visst skulle det vara ärofyllt att få döma ett VM!  Just nu känns det som något som jag bara kan drömma om.  Att provdöma min fösta tävling, vilket jag verkligen ser fram emot, får vara min framtidsplan så länge.

Har du någon rekommendation till andra som vill utbilda sig till teknisk funktionär, tränare eller annan roll inom synkro?

- Gör det!  Ta steget om du känner att du kanske skulle vilja prova på, man vet aldrig om det är något för en själv förrän man testat! Det man ångrar i livet är det man aldrig provat! Synkro är en fantastisk sport, den ger så mycket kärlek och gemenskap. Man lär sig så mycket, om att samarbeta mot ett gemensamt mål, att man måste kompromissa för att laget skall bli det bästa det kan.  Men det bästa med synkro, det är att jag har träffat mina allra bästa vänner här, avslutar Mimmi.

Tack Mimmi för att du delar med dig av dina inspirerande utmaningar och vi ser fram emot att känna den här fantastiska glöden och gemenskapen på Synkro-SM om en vecka.

Foto: Mikael Hellström