Artikelserie: I pandemins spår – Laco Vince om utmaningen att leda sina åkare genom pandemin
Det har varit en tuff utmaning att som konståkningstränare leda sina åkare genom pandemin. Det har Laco Vince i Malmö KK fått erfara. Men det finns hopp om att erfarenheten kan vara stärkande i längden.
I en artikelserie i sex delar berättar olika personer ur den svenska konståkningsvärlden om sina erfarenheter från coronapandemin. I samband med att många anläggningar varit stängda eller begränsade har alla inblandade fått kämpa hårt med både träning och motivation, men gemensamt är en stark vilja att fortsätta framåt.
Skåne var relativt förskonat av coronasmitta under våren 2020. Malmö KK kunde fortsätta att träna som vanligt, och det populära Tyringelägret kunde genomföras under sommaren.
Den stora förändringen inträffade i augusti, när alla stora arrangemang fick ställas in i Sverige. Den träningshall där Malmö KK vanligtvis huserar blev olönsam när ishockeylaget Malmö Redhawks inte längre hade publik. Där byggdes istället fem padelbanor.
- Vi fick flytta in till stora arenan och dela den med ishockeyn. Självklart krympte då hela vår verksamhet, säger Laco Vince, tränare i Malmö KK.
Sedan följde en höst med ständigt nya besked. Malmö KK:s stora vuxenverksamhet fick ganska tidigt pausas i takt med att restriktionerna utökades.
Som på många andra håll fick äldre ungdomar födda 2004 och tidigare inte träna inne ishallen på grund av Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
- Vi trodde först att det bara skulle vara några veckor, och tänkte att det kanske inte gör så mycket. När det sedan visade sig vara långvarigt löste vi situationen med fysträning online. Det blev en hel del grenspecifik träning, som till exempel rotationshopp och stretching.
- Vi testade att fysträna utomhus i grupp, men det var inte så lyckat att försöka göra det i snöblandat regn och ruggig blåst. Det var bara de som hade nära till träningen som dök upp. Så vi höll oss till träningen online.
När ishallarna stängde kring jul hade Malmö KK ingen uterink eller bandybana att flytta till. Däremot tillät förvaltningen i Malmö kommun att konståkningsklubbens elitåkare fick gå på is redan i början av januari. Enligt Laco Vince berodde det på att många i förvaltningen var idrottsintresserade, och förstod att de aktuella åkarna borde få träna precis som yrkesverksamma aktiva i andra idrotter.
I slutet på januari öppnades möjligheten också för majoriteten av Malmö KK:s åkare att börja åka igen.
- Det är sällan man sett så många glada ansikten på en gång, säger Laco Vince.
Hur har du upplevt att åkarna hanterat den här perioden?
- De har verkligen fått ställa om sitt tankesätt. Att motivera varför man tränar har blivit så mycket svårare när det inte finns tävlingar att se fram emot. Jag försöker säga att vi har vunnit tid att bli bättre. Motgångar finns alltid, även i vanliga fall. Men det är förstås svårt för dem att hålla uppe lågan.
Vad saknar du mest av hur det var innan?
- Hela det sociala. Att komma till ishallen, träffa vänner, prata lite, köra uppvärmning, isträning, stretching, styrkepass, balett. Åka hem helt slutkörd. Det mönstret finns inte. Man saknar friheten att göra allt.
Vad har du lärt dig som tränare?
- Att hitta på alternativa sätt att bedriva träningen på. Men jag har också fått vara med om att behöva säga till en aktiv att ”du får inte åka”. Det är det grymmaste jag upplevt. Vi kämpar ju för att ungdomar ska träna, och lära sig hur man tränar.
Vad tror du kommer hända när pandemin är över?
- En del kommer ha tappat motivationen och ha svårt att komma tillbaka. Det är individuellt. Men de som kommer tillbaka kommer bli glada att träffa varandra, och det kan absolut stärka dem.
Här kan du läsa tidgare publicerade artiklar i artikelserien "I pandemins spår":
Publicerad: 2021-03-02
Senast uppdaterad: 2021-03-02