Artikelserie: I pandemins spår – Marianne Hogner om ett SM som inte blev av, omställningar och ökad omtänksamhet

Före pandemin var tanken att Linköpings KF skulle arrangera SM, vårshow och den egna populära LKF-trofén. I stället fick sportchef Marianne Hogner försöka anpassa verksamheten till en helt ny verklighet.

I en artikelserie i sex delar berättar olika personer ur den svenska konståkningsvärlden om sina erfarenheter från coronapandemin. I samband med att många anläggningar varit stängda eller begränsade har alla inblandade fått kämpa hårt med både träning och motivation, men gemensamt är en stark vilja att fortsätta framåt.

Det första stora slaget mot föreningen var att man fick ställa in sin populära show. Men den svåraste förändringen blev, som för så många andra, under hösten när åkare födda 2004 och tidigare inte fick träna på is längre.   

- Pandemin har verkligen drabbat den gruppen. Vi är väldigt rädda för att tappa dem, de är viktiga för föreningen. Det är också en tuff tid, många av dem går första året på gymnasiet när allt ofta känns tungt. Vi har många samtal med dem för att försöka behålla dem, säger Marianne Hogner.  

Strax före jul kom beskedet att alla kommunala ishallar skulle stängas, en stängning som varade till slutet av januari. För att hålla uppe träningen och motivationen fortsatte Linköpings KF att hålla i fysträning utomhus och dans via Zoom. Isträningen fick bedrivas utomhus på bandybanan i vintervädret.   

- Vi hade faktiskt hög närvaro, trots att det snöade och var kallt. Jag trodde inte det själv, men glädjande nog var åkarna positiva. Det var som att de insåg att det går att hoppa dubbel axel och trippelhopp även på dålig is och kallt väder.   

Det som naturligtvis saknats är tävlingarna. I Linköpings KF har man haft en del så kallade träningstävlingar, där man simulerat tävlingssituationen. Man har också arrangerat en egen föreningstävling med all datorutrustning, domare och teknisk panel, naturligtvis i enlighet med alla smittskyddsmässiga rekommendationer.   

- Vi är väldigt nöjda med vår föreningstävling. Det blev lite mer på riktigt när vi hade domare på plats, och åkarna fick ett resultat.   

Att SM inte blev av kom inte som en förvåning för Marianne Hogner, med tanke på utvecklingen under hösten. Först togs ungdomsklasserna bort, vilket skulle ha förkortat mästerskapet. Men sedan ställdes hela evenemanget in.   

- Det är bättre att veta att vi inte kan tävla, och förbereda sig inför nästa år. Nu kan vi träna i lugn och ro och fokusera på att bli bättre.   

För att kunna erbjuda fler barn möjlighet att åka skridskor, och för att få föreningen att gå runt, delade man upp skridskoskolesäsongen i tre delar i stället för två. Men Marianne Hogner är orolig för nya nedstängningar av ishallarna, och för en värre smittspridning.   

- För oss blir det en ekonomisk fråga. Bandybanan är bara öppen till vecka tio, och vi har flera anställda som vi ska betala lön till.   

Vad har du lärt dig i din roll som sportchef sedan pandemin bröt ut?   

- Att växla om snabbt, och att ha ett nytt tänk för att klara verksamheten på olika sätt. Vi har tvingats bli vana vid att kunna ställa om var fjortonde dag.   

Hur tror du att konståkningen kommer se ut efter pandemin?   

- Jag tror att vi kommer ändra en del beteenden. Till exempel kan man spara pengar på utbildningar, som man kan ha via videomöte nu. Jag tror också att de flesta blivit mer omtänksamma om varandra, efter all avsaknad av kontakt som varit. Det borde kunna avspegla sig i idrotten också.

Här kan du läsa tidgare publicerade artiklar i artikelserien "I pandemins spår":

• Del 1: Agnes Nylander i Team Moonlights om utmaningar, motivation och att sakna lagkompisarna Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

• Del 2: Laco Vince om utmaningen att leda sina åkare genom pandemin