Artikelserie: I pandemins spår - Emelie Nordqvist om att hamna på fel sida, motivation och vägen framåt

Emelie Nordqvist är en av alla åkare som var på ”fel” sida om FHMs gräns för att få träna i ishallarna i höstas. Den dubbla JSM-silvermedaljören förpassades till en kall privat hall långt hemifrån, men ser ändå positiva effekter av pandemin.

I en artikelserie i sex delar berättar olika personer ur den svenska konståkningsvärlden om sina erfarenheter från coronapandemin. I samband med att många anläggningar varit stängda eller begränsade har alla inblandade fått kämpa hårt med både träning och motivation, men gemensamt är en stark vilja att fortsätta framåt. I del 5 möter vi Emelie Nordqvist, född 2004, som är en av alla konståkare som var på ”fel” sida om Folkhälsomyndighetens gräns för att få fortsätta träna i ishallarna i höstas.

Coronaviruset fick en påtaglig och omedelbar inverkan på Emelie Nordqvists tillvaro. I mars 2020 var hon på en internationell tävling i Luxemburg, som plötsligt ställdes in natten före kortprogrammet.

- Alla våra flyg blev inställda. Men som tur var lyckades vi ta oss hem till slut med nya bokningar.

Många sommarläger blev inställda, och därefter hela Junior Grand Prix-serien. 17-åriga Emelie Nordqvist hann med två nationella tävlingar innan säsongen ställdes in, och i oktober kom restriktionerna som innebar att hon inte fick träna inne i ishallen längre.

- Jag tyckte det var konstigt. Jag fick inte åka, medan de som var under 15 år kunde göra det. Och det trots att de gick i skolan, samtidigt som jag hade distansundervisning och undvek att träffa kompisar.

Före jul stängde den kommunala ishallen i Lerum för alla idrottare. Enda lösningen för Emelie Nordqvist var att träna i en privatägd ishall i lilla Fotskäl i Marks kommun, ett par gånger i veckan.

- Den ishallen var betydligt kallare än vad jag var van vid, och isen var därför också mycket hårdare. Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag fick komma dit och träna, när vår ishall stängde.

Även om coronapandemin varit en tuff utmaning som inneburit ensamhet och svåra träningsförhållanden, finns det också positiva aspekter. Emelie Nordqvist har kunnat fokusera på viktiga faktorer i sin konståkning som kanske annars lätt hamnar i andra hand.

- Jag har tränat mycket på gymmet med en personlig tränare. Jag fokuserar på att bli starkare och att träna skadeförebyggande. Det gör mig också bättre på isen, och är något jag absolut kommer fortsätta med även efter pandemin.

- Sannolikt kommer jag också att uppskatta att få träna och åka utomlands ännu mer nu när man gått igenom allt detta.

Hur mycket saknar du att tävla?

- Oerhört mycket. Men pausen från tävlingarna innebär också att man har kunnat träna på det man velat bli bättre på, och inte bara åka sina tävlingsprogram.

Vad siktar du på när allt är som vanligt igen?

- Mitt mål i år var junior-VM, så jag hoppas att jag kan kvala dit nästa år. Just innan de svenska tävlingarna ställdes in hade jag tänkt lägga in trippel lutz i programmet, nu får det bli nästa säsong.

Hur tror du att konståkningen kommer påverkas av pandemin i längden?

- Jag tror tyvärr att många i min ålder kommer att sluta, vi är just i den åldern när man börjar gymnasiet och mycket händer. Kanske är det inte de som är i den främsta eliten som slutar, utan åkarna i skiktet under. Och det är synd.

Hur var det att gå på isen igen när ishallarna öppnade i januari?

- Det var riktigt härligt, allt är så mycket lättare nu än i den kalla ishallen med den hårda isen. Nu känns det som att jag hoppar dubbelt så högt, säger Emelie Nordqvist.

Här kan du läsa tidgare publicerade artiklar i artikelserien "I pandemins spår":

Artikelserie: I pandemins spår - Emelie Nordqvist om att hamna på fel sida, motivation och vägen framåt

Samarbetspartners

Sponsorer