Gå till innehåll
Svenska Konståkningsförbundet
Svenska Konståkningsförbundet

Så blev Bo, 73, en konståkande ”morfar” till hela föreningen

Vid 73 års ålder är Bo Fredriksson från Nyköping ett utmärkt exempel på att konståkning är en idrott som passar alla. För honom är gemenskapen det bästa med träningen.

Det var Bo Fredrikssons barnbarn som först började med konståkning, och som var inkörsporten.

- Jag kunde skjutsa, eftersom jag är pensionär. Så blev jag engagerad i klubben, och hjälpte till som entrévärd på tävlingar och annat.

Så småningom startades en träningsgrupp för mammorna i klubben, som också ville prova på att åka.

- När mammorna skulle fotograferas stod jag vid sargen och tog bilderna. Då sade den dåvarande tränaren ”kom ut hit i stället”. Det var lite skämtsamt, men jag ville visa att jag tordes. Jag visste att jag kunde åka sen tidigare, och fick låna ett par skridskor.

På den vägen var det. ”Mammagruppen” bytte namn till ”Ungdom/vuxengruppen”, och i den ingick Bo Fredriksson.

- Det är bra att prova på och förstå hur svårt det är, och vilken prestation åkarna gör. Det är lätt att sitta på läktaren och ha åsikter om vad barnen gör. Men försöker man själv blir det tydligt att det inte är så lätt, säger han.

Bo Fredriksson är äldre än de flesta andra i gruppen, som förutom mammor till yngre åkare även består av vuxna och ungdomar som vill träna för skojs skull.


- I början var det många som inte visste vad jag hette. Men de visste att jag var morfar till mitt barnbarn, så många kallade mig helt enkelt för ”morfar”, skrattar han.

Förutom att träna två is- och ett fyspass i veckan har Bo Fredriksson fortsatt att engagera sig i föreningen, genom styrelsen och via olika evenemang.

- Det är bra att förstå vad åkarna vill nå, och vad vi ska erbjuda dem.

Vad har du lärt dig hittills?

- I början fastnade jag med taggarna hela tiden, men nu har jag lärt mig att åka med konståkningsskridskor. Jag kan göra en enkel piruett, treahopp, och så tränar vi även på de andra hoppen, steg och annat. Både framåt och bakåt. Vi ska också vara med i julshowen.

- En del går bra att lära sig, annat går inte så bra. Jag är förstås inte lika smidig som många av de yngre. Men jag mår bra och känner mig ung på det sättet, jag har hängt med i träningen och jag får chansen att röra på mig.

Vad är det bästa med konståkningen?

- Det är gemenskapen med alla de andra åkarna. Och att följa deras framgångar, ser hur de går från skridskoskolan och utvecklas uppåt. Jag gillar verkligen den här miljön, säger Bo Fredriksson. 

Publicerad: 2022-12-13

Senast uppdaterad: 2022-12-13

Samarbetspartners